Nya band till sommarens Sweden Rock Festival
Så har Sweden Rock Festival presenterat ytterligare några band till sommarens festival. De riktigt sköna fullträffarna saknas än så länge, men vi har förtröstan ytterligare ett tag i och med några riktigt skapliga grundpelare att stå på.
Meat Loaf – En gubbe som jag aldrig blivit riktigt klok på. Ena stunden älskar man honom, nästa stund är det mest avsky. Ligger bakom kanske tidernas mest överskattade skiva Bat Out of Hell och kräkmedel som I’d Do Anything For Love (But I Won’t Do That), men har också gjort fina rocklåtar som Dead Ringer For Love, Rock ’n’ Roll Dreams Come Through och Runnin’ For the Red Light. Klart man ska se spektaklet. Om det sedan bär eller brister kvittar nästan. Meat Loaf lämnar garanterat ingen utan åsikt. 8/10
Iced Earth – Bandet presenteras som en framåtsträvande tolkning på klassisk heavy metal. Jag vet inte om det är särskilt framåtsträvande att vara ett B-Maiden. Riktigt grått band, med typiskt angloamerikanskt sound. Det vill säga lite tamare än sina tyska motsvarigheter. Men har förstås många fans i Maiden-tokiga Sverige. Skall väl ses om det inte finns intressant alternativ vid tidpunkten. 5/10
Amon Amarth – En mycket bra bokning, men samtidigt så väntad. Det hade väl snarare blivit upplopp om de inte bokats i år, efter succén för With Odin On Our Side. Skall se dem i morgon i Malmö, så det känns inte helt unikt dock 7/10
Nocturnal Rites - Det dröjde sex år innan 2001:s bästa spelning fick gå i repris. Under tiden har dessvärre mitt intresse för bandet svalnat en aning. Det var inte samma energi i framträdandet på Gates of Metal häromåret. Skall ses dock. 6/10
November - Ett sånt där band som man inte skulle hört talas om, om det inte vore för att de har tre prettofans som minns dem och då och då droppar deras namn i diverse musikdiskussioner. De har trots allt inte släppt någon platta sen 1972. Inget för mig personligen, men säkert kul för de tre fansen. 5/10
Trail of Tears - Senaste plattan från de norska gothmetallarna, Existentia, är inte helt vanskapt (läs recension här), men sanningen är ju att bandet upplöstes redan innan plattan i fråga släpptes. Vad den nya församlingen, med endast ena sångaren Ronny Thorsen kvar från tidigare uppställning, kan åstadkomma kan förstås ingen veta. En chansning som inte var helt nödvändig kan tyckas. 5/10
Tiamat - Var rätt bleka på Metaltown häromåret. Känns inte spännande alls. 3/10
Vomitory - Oj så brutalt och farligt. 1/10
All Ends - Ska kolla upp All Ends lite bättre, men vill minnas att jag skippade dem på Metaltown av en anledning. Började som ett sidoprojekt för Jesper Strömblad och Björn Gelotte från In Flames. Nu är bandet överlåtet till bland andra Björns syster Emma Gelotte och kan inte längre rida på stjärnglansen utan måste stå på egna ben. 4/10
Läs om de först presenterade banden här
